Nu börjar det "vanliga livet", men först lite kurstrassel

Igår började terminen på riktigt. Eftersom jag har haft trassel med kurserna jag vill läsa gick jag till skolan redan vid nio-tiden för att prata med koordinatorn Woojin Rhee. Jag och några från Core gick dit tillsammans. Det verkar som att många utbytesstudenter har haft problem med att få de kurser de vill då många av businesskurserna redan var fulla då vi kom hit till KU. I förra veckan registrerade jag mig på de kurser jag ville läsa men fick inte någon utav dem och var tvungen att söka nya kurser slumpmässigt. Igår var läget att jag var anmäld på tre kurser, trots att jag måste läsa 5 kurser den här terminen för att kunna tillgodoräkna mig poängen på Stockholms Universitet och min utbildning.

Woojin verkade väldigt stressad när vi besökte hennes kontor. Jag frågade artigt om jag kunde få hjälp med de problem jag hade och hon svarade ganska aggressivt att vi skulle vänta till onsdag. Hon höll på att ordna så att det tillkom flera platser på de kurser som för närvarande är fulla. Jag tycker inte att det var ett speciellt bra svar och hon var inte tillmötesgående. Dock förstår jag om hon är stressad. Tydligen är vi många fler utbytesstudenter denna termin än vad de haft föregående terminer. Detta är nog en av orsakerna till de stora problemen kring kursvalen. Vissa av utbytesstudenterna hade igår inte fått en enda kurs... Administrationen är inte den bästa om man säger så. Antagligen blir det bättre om något år då de har utvidgat sin kapacitet för att matcha antal utbytesstudenter.

Hur som helst så bad Woojin mig att (återigen) fylla i en blankett med de kurser som jag önskar läsa. Jag gjorde detta och så var det inte mer med det. Hon ville inte svara på ytterligare frågor. När jag gjort detta gick jag tillbaka till Core. Min första lektion, som jag inte ens var registrerad på, började inte förrän klockan 15.30. Väl framme på Core sov jag i två timmar och sen åt jag lite lunch i form av tonfisk och körsbärstomater.

Vid 15.15 var jag tillbaka på KU igen. Jag satte mig och väntade i lobbyn till LG Posco (en av byggnaderna som tillhör KU Business School). Där stötte jag på några bekanta ansikten och fördrev tiden med att umgås med dem. Matteo som också bor på Core skulle på samma lektion som jag så vi hade sällskap dit. Jag var inte registrerad på kursen, som för övrigt var Management Strategy, och väntade på att läraren skulle komma så att jag kunde fråga honom om det var okej att jag deltog under lektionen. Läraren var koreansk, som de flesta lärarna är, och sa att jag kunde stanna om jag trodde att det gav mig något. Dock kunde han inte lova att jag skulle få en plats i hans grupp eftersom den redan var full. Det var en till kille från Frankrike som var i samma situation som jag och han sa till mig att han var glad att jag hade skött snacket eftersom att han själv inte var så bra på engelska. Det roliga med detta var att han berättade att han hade bott ett halvår i Storbritannien för studier. Nåja, han lär ju bli bättre på engelska under terminen här kan man ju hoppas!

Lektionen gick ut på att läraren presenterade sig själv och vad han gjort tidigare. Han hade utbildat sig i Korea och sedan flyttat till USA och jobbat i Silicon Valley men sedan valt att flytta tillbaka för att hans dotter skulle få växa upp i Korea. Resten av lektionen var en introduktion till kursen och en diskussion om varför hans kurs hölls på engelska (tydligen var han den första läraren som hade hållit en kurs på engelska på KUBS!). Det var lite svårt att förstå vad han sa, men jag tror att det går bättre om några veckor.

När lektionen var slut gick jag till min nästa lektion som då var koreanska för nybörjare. Här kan vi verkligen snacka om KAOS... Ca 170 personer ville läsa koreanska för nybörjare och de hade valt att hålla den första lektionen i ett klassrum anpassat för 50 personer. Det förstår ju alla att det inte var möjligt, syret tog slut rätt fort. Som tur var bytte vi klassrummet mot en större sal. Där började gruppindelningen och jag hamnade i grupp C där även några andra från Core hamnade. Efter gruppindelningen, som för övrigt sköttes mycket oproffsigt, gick jag och åt på en "italiensk" restaurang med några andra utbytesstudenter. Att äta pasta där var inte direkt någon hit, dyrt var det också. Men det är alltid trevligt att äta middag tillsammans med någon! Efter middagen skulle några av de andra vidare till något ölhak, jag valde att istället gå hem och tvätta och vila. Det kändes som ett bra beslut!

Idag vaknade jag upp vid elva. Efter min sköna sovmorgon åt jag frukost och vilade lite till. Min första lektion började inte förrän klockan 14. Skönt! Min första lektion var i New Product Development and Marketing. Läraren var från Nya Zealand och hade en PhD i marketing. Han var mycket inspirerande och ämnet verkade både roligt och spännande. Inledningen av kursen var inte speciellt lång utan han började direkt med att gå in på vad utveckling av produkter och nya innovationer betyder. Det exempel han visade var "Apple" och hur de gått från att vara ett datorföretag med relativt små marknadsandelar gått till att bli ett högteknologiskt företag med stora marknadsandelar. Presentationen var mycket inspirerande och jag tror inte att jag kommer att ångra att jag valde den här kursen.

Lektionen därpå var Marketing Strategy. Jag tänkte inte skriva så mycket om denna eftersom jag ändå tänker hoppa över kursen. Läraren var ointressant att lyssna på och inte speciellt inspirerande. Dessutom verkade han väldigt strikt och själva kursplanen var enligt mig inte så tilltalande. Efter lektionen gick Alex från Core, svenska Maria, en amerikansk tjej och jag till ett café på universitetsområdet. Där fördrev vi ca 45 minuter innan vi gick till den sista lektionen, koreanska. Koreanskalektionen var uppiggande och läraren är både rolig att titta och lyssna på. Trots att det kommer att vara mycket arbete så tror jag att jag behåller den här kursen. Det kanske inte ger mig så mycket i framtiden, men vem vet. Jag kanske gör karriär i Sydkorea en vacker dag och då är ju koreanska väl påpassligt!

Ikväll har jag tagit det lugnt. Åt nudlar till middag för att minimera mina utgifter som under den första veckan har varit rätt stora på grund av alla inköp till rummet, betalningen av hyran etc.

Hoppas att allt är bra med er där hemma! Jag börjar redan sakna er lite...

Kramar

Julia

Club day i Hongdae och andra äventyr...

Sist jag skrev var jag på väg ut på äventyr. Äventyret började med att jag och min tyska roomie Elena skulle ut på stan och shoppa lite. Vi åkte till Myongdong, vilket var andra gången för mig och första gången för henne. Hon tyckte att det fanns många bra butiker och jag håller absolut med. Det var nästan lika mycket människor där som kvällen innan men vi orkade i alla fall med att titta i butikerna. I Myongdong finns det ett jättestort Forever 21 på tre våningar och där gick vi loss. Jag köpte en kortärmad vit blus/tröja som jag tror kommer vara passande att använda i skolan. Efter besökte på Forever 21 var vi ganska slutkörda. Vi tittade i några fler butiker men bestämde oss rätt snart för att det var dags att åka hem. Kvällen var på ingång och en dusch var välbehövlig innan utgången. När vi kom till Korea University station började det ösregna och dumma som vi var gick vi hela vägen till Core Livingtel (vårt boende) och blev genomvåta. På vägen träffade vi en koreansk student som vi pratade med. Eftersom hon inte hade något paraply så fick hon dela med mig. Chansen att något liknande skulle inträffa i Sverige känns ganska minimal. Eller vad tycker ni?

Myongdong

Nåja. Väl tillbaka på Core var det bara att göra i ordning sig. Vid kvart i nio på kvällen åkte vi från Core till Anam station för att möta upp ytterligare några utbytesstudenter. Det visade sig att det var många som ville följa med till Hongdae f för att festa på Club Day. Den sista fredagen varje månad är det något som kallas för Club Day i Hongdae. Hongdae ligger nära ett annat universitet och många studenter rör sig i området och där finns också många nattklubbar och restauranger. På Club Day köper man ett band som fästs på armen och som ger inträde till alla klubbar under denna kväll. Man kan alltså gå till många många nattklubbar under en och samma kväll till priset av vad kanske ett eller två besök skulle kosta en vanlig kväll.

Väl i Hongdae visade sig att det skulle vara mycket svårt att hålla ihop den enorma gruppen utbytesstudenter. Jag tror att vi kan ha varit så många som 30-40 stycken och det förstår ju alla att det är nästintill omöjligt att koordinera om det inte finns en färdig plan för kvällen, vilket det ju såklart inte gjorde. Alex och Matteo från Core och jag lämnade de övriga och hittade en restaurang att äta middag på. Jag vet inte exakt vad det var vi åt, men det var väldigt gott. Det var som en jättestor gjutjärnspanna med någon slags gryta i. På toppen av grytan, som bestod av kyckling, svamp, chili och kryddor, låg smält ost. Inte så nyttigt kanske, men väldigt gott! Efter middagen mötte vi upp Chanette, en dansk tjej som åkt ensam till Hongdae, vid stationen så att hon skulle slippa gå ensam. När vi träffat henne hittade vi de andra studenterna i en park, vi anslöt till den.

Det var när vi skulle förflytta oss till en nattklubb som problemen började... Ingen hade riktigt en aning om var vi skulle. En italiensk kille, Alessandro, hade varit i området förut och tog oss till en bra klubb. När vi väl kom dit visade sig att det var lång kö. Vi gick in på grannklubben istället och förstod att om man hade köpt ett band så behövde man inte köa. Klubben var inte så jättebra, musiken var alldeles för hög och jag var inte på humör för rap direkt. Jag och några svenska tjejer bytte klubb och där blev det också lite tjafsigt på grund av något missförstånd huruvida man var tvungen att lämna in sin väska i garderoben eller inte. Dessutom mötte vi några utbytesstudenter som kom ut från klubben och sa att det var alldeles för mycket med folk därinne. Vi lämnade klubben, som hette M2 och skulle vara en riktigt bra houseklubb, och gick vidare. Nu hade vi inget mål längre. Plötsligt fick jag ett telefonsamtal från min pojkvän Patriks kompis Kiara som var i en helt annan stadsdel på en klubb som heter Answer. Jag hade ingen aning om vad det var för klubb eller hur långt det var dit så jag frågade Sean, min tyska kompis, som jag precis stött på på gatan. Han hade några killar med sig som visade sig vara svenskar. Den ena av killarna hade hört talas om Answer och sa att det var en av Seouls bästa nattklubbar. Alltså var det inte så mycket att tänka på. Vi fyra tog en taxi till Gangnam (tror jag att det var) och mötte Kiara där. Det var första gången vi träffades och hon var verkligen jättetrevlig! Hennes vänner var också väldigt snälla.

Answer var verkligen bra och killarna som jag åkt dit med var väldigt tacksamma för att vi hade gjort det. Vi stannade i tre timmar och tog sen en taxi hem. Som de gentlemen de var lämnade de av mig först så att jag säkert skulle komma hem. Så ska det vara!

Igår lördag var en återställningsdag. Jag behövde verkligen sova ordentligt. Det är viktigt med sömn och jag kände att sömn är något jag under den första veckan haft brist utav. Så att sova lite extra länge på en lördag tycker jag är helt okej! Dessutom hade jag inte några speciella åtaganden. När jag sovit ut träffade jag några av mina roomies i korridoren. De skulle ut och äta lunch och sen till Seoul Station för att ta ut pengar på HSBC (det är tydligen grymt svårt att hitta bankomater som ger ut större summor pengar). Vi åt i närheten och alla åt bibimbap. Det var en riktigt bra bibimbap, jag ska absolut göra ett återbesök på det stället vid tillfälle! Efter lunchen vandrade vi till Hoegi station och tog Line 1 till Seoul Station. Väl framme vid Seoul station provade de ett antal bankomater innan vi hittade en fungerande. Sedan var vi rätt möra och tog en iskall smoothie på Smoothie King precis vid tågstationen. Mums!

Kvällen spenderade jag med att titta på Entourage i min säng. Supermysigt!

Idag har varit en rätt så lugn dag. Alex och jag åt lunch på en thairestaurang och gick sen en lång promenad. Vi upptäckte bland annat ett universitet som låg precis i närheten och en fin byggnad som såg ut som en miniatyr av Notre Dame. Häftigt! Efter promenaden var vi rätt trötta och bestämde oss för att vila ut på respektive rum. Vid niotiden gick jag och några andra från Core för att äta middag. Vi avslutade kvällen med att spela biljard. Självklart var jag sämst... Jag måste helt enkelt öva!

Imorgon börjar skolan och jag har upptäckt att jag bara är registrerad på 3 kurser utav de 5 som jag till slut bestämde mig för. Imorgon bitti måste jag alltså besöka Woojin Rhee, koordinatorn för utbytesstudenter, och få lite hjälp och kanske en förklaring. Jag hoppas verkligen att allting kommer att lösa sig och i nuläget har jag mestadels valt slumpmässiga kurser eftersom många av de jag ville läsa var fulla eller inte tillgängliga. Jag hoppas verkligen att hon kan göra mig nöjd!

Det var allt från mig för den här gången!

Julia

Ute på vift i Seoul

Idag är det fredag och det betyder att jag är ledig. Det kommer även vara så i fortsättningen också! Skönt! I onsdags var det sista dagen på Orientation Days och då var det City Tour som gällde. Hela touren kostade 40000 krw och då ingick lunch, bussturen, museumbesök samt föreställningen Jump. Vi besökte Nationalmuseumet som hade utställning om det traditionella koreanska livet med alltifrån födsel till begravning. Själva bröllopsdelen tyckte jag var lite intressant. I Korea är det nämligen vanligt att man delar upp bröllopet i två delar - en del där man har på sig vanliga kläder (kostym och brudklänning) och en del där man har på sig traditionella kläder och där bara den närmsta familjen närvarar. På natten sover sedan brudparet på golvet på en speciell madrass och bär speciella kläder. Så ser en traditionell bröllopsnatt. Vet dock inte om det är något som sker vanligtvis...

Efter muséet åkte vi till en annan stadsdel för att äta traditionell koreansk mat. Lunchen var riktigt god! Vet inte namnet på maträtterna men det var någon slags stark soppa, en gryta med nötkött i, gurksallad med chili m.m. Lunchen avslutades med plommondricka som faktiskt var riktigt god! Ska prova att göra det när jag kommer hem. Det ska tydligen vara bra för matsmältningen. När vi hade ätit vandrade vi runt i stadsdelen, som jag fortfarande inte minns namnet på, och tittade på konsthantverk och souvenirbutiker. Detta verkade vara en stadsdel att köpa koreanska souvenirer i. Det lär ju bli ett återbesök dit för min del!

Eftermiddagsshowen Jump (se gärna videon) var en dansshow med inslag av kamsport. Det var en riktigt häftig och medryckande föreställning. De gjorde saker med sina kroppar som de flesta av oss bara kan drömma om att någonsin kunna. Det var alltså riktigt coolt!

När vi kom tillbaka till KU igen var jag så trött att jag bara gick hem. Piggnade dock till rätt snabbt när jag pratat med Alex, min franska granne, och vi bestämde oss för att göra stan osäker. Vi begav oss till Anam för att möta upp resten av gänget som skulle ut. Eftersom de var försenade passade vi på att leta upp ett internetcafé där man kunde göra utskrifter. Mitt pass är hos imigrationsverket/KU just nu eftersom de ska ordna med alien registration och allt vad det nu var. Och det nu skulle vara så att man blir "leggad" (vet inte hur stor "risk" det är eftersom jag ser ut som en jätte jämfört med alla koreaner) så är det bra att ha en passkopia och ett ID-kort. Vi fick hjälp av en koreansk kille att hitta till internetcafét och Alex blev lite orolig att han skulle fråga om vi ville dricka med honom, vilket han inte gjorde. Dock är det bra att vara på sin vakt här, det vanligaste brottet är nämligen våldtäkt och en amerikansk lärare berättade för några av mina roomies att "all korean guys want to ride a white horse". Så äckligt! Därför har vi tjejer i huset bestämt att vi inte lämnar någon ensam och tar taxi tillsammans efter att ha varit ute och klubbat (alltså varit på nattklubb och dansat, tror inte att mamma och pappa förstår detta ord utan en förklaring...).

När vi hade ordnat med passkopian skulle vi möta upp de andra. Dock visade det sig att de redan hade åkt till Itaewon så det var bara för oss att åka dit. Det blev min första tur med Seouls tunnelbana och det tog inte så lång tid att komma till Itaewon. Väl där hittade vi de andra och begav oss till en liten bar. Vi var en ganska stor grupp utbytesstudenter, ca 20 personer, så det var jättekul! Träffade många trevliga människor som jag inte träffat tidigare. Jag umgicks särskilt med en tjej från Danmark och Veronika från Uppsala Universitet. Vi stannade i baren i någon timme och därefter besökte vi två "klubbar". Det var inte mycket folk ute, men det kanske berodde på att vi gick till fel ställe eller att det var en onsdag. Vad vet jag? Men kul hade vi i alla fall! På hemvägen köpte vi konstig kebab och tog sen en taxi hem. Jag och Alex åkte tillsammans, som bestämt alltså.

Igår var det en lugn dag. Ordnade saker med mina kurser eftersom jag var tvungen att byta vissa av mina kurser på grund av att några var fulla. Jag tror att mina val blir bra hur som helst! På eftermiddagen mötte jag upp min buddy YoonJung och åkte med henne och ett helt gäng utbytesstudenter till MyongDong där det finns sjukt mycket affärer. När vi kom dit gick vi till en restaurang och åt Chop Chop, det är ungefär som den japanska rätten Shabu Shabu för er som vet vad jag menar. Det var jättegott och mäktigt. Hade lite svårigheter att äta med pinnarna eftersom de är platta och gjorda av stål (konstigt liksom....?). När vi hade ätit orkade jag inte shoppa någonting utan gick bara runt och tittade på utbudet. Jag och Mark från mitt dorm fick påhäng av en sjukt creepy amerikansk kille. Han måste haft sociala svårigheter eller någon typ av hjärnsjukdom, för hur normalt är det att säga: "You should do your nails" (otrevligt) och "Julia, do you like to go to a men strip club?" (fyfaan vad äckligt!). Nej, det går inte att förklara på ett bättre sätt än så här, men han gav mig dåliga vibbar och han fick inte mitt telefonnummer när han frågade om det. Jag hoppas att jag slipper se honom igen! Anledningen till att jag tyckte att han var så creepy var att jag direkt fick en dålig magkänsla. Jag har lätt för att känna av människor som är skumma på ett eller annat sätt och i det här fallet så var magkänslan så stark att det absolut är något fel med grabben. Mark tyckte också att han var konstig.

När jag kom tillbaka till Core ringde jag till Elena, min tyska roomie. Hon och några andra skulle till vårt blivande stammishak Indy och dricka lite öl och socialisera. Jag hängde på och fick också med mig Alex. Det var en lugn kväll men vi hade ändå superkul. Vi träffade ett koreanskt gäng med "structure students" som bjöd in oss till fest den 1 september på samma bar. Det roligaste enligt mig var att stället i princip var tomt, vi var kanske 20 personer totalt. trots det dansade vi järnet och stannade till klockan två.

Idag signade jag kontraktet för boendet och har betalat för 4 månader. Skulle det vara så att det blir några problem eller att jag vill flytta eller åka hem så kommer det att lösa sig. Husvärden och ägarna är förstående och hjälpsamma. Efter att vi signat kontrakten blev vi bjudna på lunch, en så kallad affärslunch skulle man kunna säga. Jag åt bibimbap! Inte som den jag ätit i Sverige men väl så god!

Ikväll ska jag till Hongdae för club night. Man betalar en fast summa, runt 15 USD, och får sedan inträde till alla nattklubbar som finns i området. Detta sker den sista fredagen i varje månad och det kommer nog att bli jättekul!

Skriver mer snart

Julia

Orientation Days

Skolan börjar nästa vecka och denna vecka är det Orientation Days på campus som gäller. Det är KU:s (KU är förkortningen för Korea University som jag kommer att använda i fortsättningen) introduktionsvecka då vi får hjälp att ordna nödvändiga saker som bankkort, registrera oss på kurser, se skolområdet med mera. Igår måndag var första veckan på Orientation Days. Dagen började med en storslagen presentation av skolan där jag fick veta att vi var ca 570 utbytesstudenter från 30 länder den här terminen och att man sedan 2001 har byggt 23 byggnader som i dagsläget skolans är värderade till 700 miljoner amerikanska dollar. Universitetet är med andra ord väl påkostat. Vidare berättades det att KU har ca 35 000 under grad students och 10 000 grad students och samarbeten med 701 utbildningsinstitutioner i 72 länder. Stolthet präglade välkomsttalet och alla utbytesstudenter fick ett paket innehållande viktig information om KU samt ett band till mobilen med universitetsloggan på.

Efter välkomsttalet presenterades KUBA. KUBA är fadderverksamheten för utbytesstudenter och står för Korea University Buddy Assistans. Faddergeneralerna hälsade oss varmt välkomna och förklarade veckans program för oss. När de instruerade hur man skulle registrera sig i Facebookgruppen för KUBA och även hur man blir medlem på Facebook, var det många som skrattade i aulan. Det kan ju tyckas lite lustigt att man instruerar dagens ungdom till hur Facebook ska användas men det är relativt många kinesiska utbytesstudenter här och i Kina är användning av Facebook inte tillåten. Det var det nog inte många som förstod.... Vi var indelade i faddergrupper och jag placerades i grupp 5. Utanför aulan träffade vi vår grupp och blev sen lotsade runt universitetsområdet. Alla fick faddrar och självklart hade jag inte tilldelats någon. Kändes lite typiskt, men det ordnades snabbt och jag fick dela buddy med Yun från Singapore. Vår buddy heter YoonJung och är lika gammal som jag. Hon var jättetrevlig och påminde mycket om en gammal vän från Stockholm. Kul!

Lunch blev vi serverade i skolans kafeteria. Jag åt någon sorts crab cake, smakade medelmåttigt och det framgick ganska snabbt att detta inte var ett ställe som de koreanska studenterna själva brukar äta lunch på.

Crab cake

Yun och jag

Yun och vår buddy YoonJung

Efter lunch fortsatte rundvandringen. Vi fick också hjälp med att ordna studentinloggning, vilket tog lite tid. Den finaste byggnaden vi var inne i var enligt mig KUBS, alltså Bussiness School, där jag går. Det var ju tursamt! Vid fyratiden var Orientation Day över och gruppledaren bestämde att vår grupp skulle träffas senare på kvällen vid Anam station för att äta middag tillsammans. Jag passade på att gå hem och duscha, värmen och luftfuktigheten hade varit nästintill outhärdlig och en dusch var mer än välbehövlig för min del.

Middagen med gruppen intogs på ett typiskt ölhak. Vi åt kyckling och drack mängder av öl. Det var kul att få tillfälle att prata med de andra utbytesstudenterna i gruppen och återigen visade det sig att världen är mycket liten. Kristian, en kille från Copenhagen Business School, kände nämligen en av mina vänner från Stockholms Universitet. Small world! Efter middagen gick vi till ett karaokeställe och sjöng. Jag och en tjej sjöng Mamma Mia efter mycket betänketid. Koreanerna sjöng däremot hela tiden och det var nästan slagsmål om mikrofonen och vem som skulle sjunga. Vår gruppledare var en riktig performer och rev av låt efter låt och han var riktigt grym på att sjunga! Som svensk kändes det hela lite lustigt och för mig innebar det ett stort kliv att ställa mig upp och sjunga för ett helt gäng okända människor. Trots att jag gått på Adolf Fredriks musikklasser och vet att jag kan sjunga så är jag rätt blyg vid såna tillfällen. Men det kändes skönt att få komma över rädslan för en gångs skull. Karaoke handlar trots allt om att ha kul, inte om att vinna!

Middagen

Gambei! Skål!

Kristian och Min-Sung Sean från Tyskland

Grupp 5!

Hanna från Nya Zeeland

Idag var det dag två på Orientation Days och det innebar ansökan om bankkonto och bankkort. Detta tog nästan hela förmiddagen, vilket var lite frustrerande. YoonJung hjälpte mig och Yun att fylla i ansökningsblanketten och stavade våra namn på korenska. Det låter väldigt kul när hon uttalar mitt namn. Sjöberg är inte det lättaste att säga nämligen.

Även idag blev vi bjudna på lunch och åt då i en annan av skolans kafeterior. Här var maten mycket bättre. Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag åt. Något slags fläskkött i en stark gryta med ris och sjögräs till var det i alla fall. Efter lunch fick vi hjälp att registrera oss till kurser och sist på schemat stod workshop där man kunde ställa frågor till en kanadensisk professor och en koreansk lärare om koreansk vett och etikett. Exempelvis bör man inte åka taxi själv på kvällen. Om man mot förmodan skulle göra det är det bra om någon vän tar registreringsskyltarna på bilen så att taxichauffören ser det. Sällan inträffar tråkiga saker men det är bra att vara förberedd. Skulle vi behöva uppsöka doktor så finns det dels på skolan och massa småkliniker runt omkring universitetet. Ett läkarbesök kostar runt 3000 krw, ca 25 sek, vilket är otroligt prisvärt.

Efter workshopen gick jag, Yun och YoonJung och köpte mobiltelefoner. Yun och Jag ville ha lite bättre telefoner än de man kunde köpa på skolan. Självklart blev det lite dyrare men det kändes kul att köpa en ny istället för en begagnad. Jay, en annan buddy, gjorde också sällskap. När detta var ordnat gick vi till en koreansk restaurang i Anam och åt. Vi åt kött som grillades direkt på bordet. Köttet lägger man sedan i ett salladsblad med sås, groddar och räddisor till. Supergott och väldigt LCHF! Yun, YoonJung, Jay och jag gick tillbaka till skolan och åt "Ice flake". Det är krossad is, jordgubbar och grädde. Riktigt gott och inte lika sött som glass. Absolut värt att testa!

Koreansk middag

Ice flake

Nu är jag alldeles slut och tänkte snart gå och lägga mig. Trots att klockan bara är 22. Imorgon väntar nya äventyr då det är City Tour. Det är också sista dagen på introduktionsveckan och sen är det ledigt fram till måndag nästa vecka. Skönt! Detta blev allt för mig. Ett riktigt mastodontinlägg!

Kramar

Julia

Lost in translation...

Nu har jag hunnit stadga mig på mina 5 kvadrat. Och konstigt vore det ju annars med tanke på att 5 kvadrat är ganska lätt att fylla ut, särskilt med en packning på nästan 30 kg. Värdparet för Core Livingtel och deras dotter, som för övrigt är grym på engelska, har varit underbart snälla och hjälpsamma på alla sätt och vis. Trots att det inte är mycket yta på mitt rum så trivs jag otroligt bra. Det är en stor omställning från mitt rum hemma och det har verkligen fått mig att inse vilken otrolig lyx jag har i Stockholm. Jag ska lägga upp bilder på mitt rum så ska ni få se vad som menas med compact living...

Jag vaknade vid nio imorse när min väckarklocka ringde. Dock kände jag för att snooza ett tag och sov vidare tills klockan var runt kvart i ett. Då började dagen för min del och jag och min granne Christian (tysk) bestämde oss för att vandra till universitetet och på så sätt ta reda på hur lång tid det tar att gå. I hallen hittade vi en ny kille som hette Mark (brasilianare och holländsk) och han ville gärna hänga med på vår upptäcksfärd. Enligt beskrivningen av Core Livingtel skulle det ta ca 10 minuter att gå till universitetet och vi tre var överens om att detta nog var en underdrift. Ute sken solen och det var otroligt varmt och fuktigt. På vägen till universitetet mötte vi typ tre koreaner, det verkar inte som att man vandrar omkring i den här stan så mycket alltså. Vi passerade KAIST University som är ett annat stort universitet. Faktiskt så ska tre studenter från Stockholms Universitet gå där nu i höst, så det är ju jättekul! När vi kom fram till Korea University, vårt mål, tittade vi på klockan och kunde konstatera att vi hade haft rätt. Det tog ca 30 minuter att gå....

Universitetsbyggnaderna var otroligt fina. Stockholms Universitet kan slänga sig i väggen många gånger om! Dock har jag förstått att det är dyrt att studera på KUBS (Korea University Business School) så det kanske kan förklara saker och ting... Mark, Christian och jag vandrade omkring på universitetsområdet en stund och besökte en utställning om tigrar. Allt var på koreanska så vi förstod ju ingenting. Efter utställningen vände vi hemåt. När vi kom tillbaka till Core Livingtel insåg vi att klockan var nämre tre och att det kanske skulle vara bra att äta något. Tyska Elena, Sara från Singapore och Choang (vet ej stavning) från Kina vill gärna följa med. Bara fem minuter från vårt boende hittade vi en mysig liten restaurang. Att beställa mat skulle dock visa sig vara svårt, vi hade ingen aning om vad som stod på menyn eftersom allt stod på koreanska tecken. Det fanns bilder på alla maträtter men det är svårt att se skillnad på friterad kyckling och friterat fläsk... Vi ritade kor, grisar, fiskar och kycklingar och hon som jobbade på restaurangen skrattade åt oss. Vi skrattade minst lika mycket bör tilläggas. Till slut bestämde jag mig för "cheese don kassu", vilket är fläsk med ost i mitten och som sedan friteras. Till detta serverades ris, misosoppa och kimchi. Maten var god och speciellt dyrt var det inte heller. Efter lunchen ville tjejerna också gå till KUBS så jag följde dem nästan hela vägen dit.

När jag kom tillbaka till Core träffade jag Sanny, ägarparets dotter. Hon och hennes föräldrar tog mig, Christian, Mark, Sara, Xian Chian (vet inte om hon heter så egentligen, men låt gå för denna gång), Eloise och Margot till Home Plus där i kunde köpa grejer till våra rum. Vi spenderade en timme i varuhuste och jag fick med mig ett täcke, en papperskorg, korgar till garderoben, nudlar, mjölk och flingor. Med andra ord är jag väl utrustad för de kommande dagarna! Det var kul att se en riktigt stor mataffär med koreanska varumärken och mat. I mataffären delades det ut matprover på kokta och stekta dumplings, supergoda!

Väl tillbaka på Core behövdes en vilostund. Vid niotiden mötte jag upp Elois, Elena, Christian, Mark och fyra fransmän ytterligare. Vi hade bestämt oss för att äta tillsammans. Just då kom även Daniel, den andra svensken från Stockholms Universitet, och han ville också följa med. Vi vandrade runt i våra kvarter och bestämde oss för att gå till samma restaurang som vi ätit lunch på. Egentligen föredrar jag att testa nya saker men denna gång hade vi ju faktiskt ett helt gäng människor som inte varit med vid lunchen. Alltså kände jag mig lite ursäktad. Det roliga nu var att det visade sig att det fanns en meny på engelska, undrar varför vi inte fick se den tidigare på dagen? Daniel, Elena och jag delade på två rätter. Det var någon slags sushi som var jättegod. Till detta drack vi Hite, en väldigt ljus öl. Den smakar som vatten. Fransmännen tyckte att det var trevligt men ville avvika efter middagen då några av oss fortsatte vidare mot en bar. Vi hittade en bar vid namn Indy och tänkte att det lät tufft, så vi testade. Stället var mysigt och lite underground och dessutom var ölen väldigt billig!

Imorgon är det Orientation Days så kvällen slutade tidigt. Jag är full av förväntan inför morgondagen och hoppas på det bästa. Det ska bli kul att träffa våra buddies och få höra lite mer om vad KUBS är och vad Seoul har att erbjuda.

Kramar

Julia

Nu börjar det!

Ja, det är faktiskt nu resan börjar på riktigt. Igår vinkade jag av mamma och Patrik på Arlanda efter en minst sagt hektisk packning. Att det ska vara så svårt att packa en väska med grejer för fyra månader liksom...! Som sagt så var det ganska krävande att komma på vilka saker som skulle samsas om utrymmet i resväskan. Tursamt nog köpte jag resan till ära en ny flashig väska från Samsonite. När jag ställde den på vågen vid incheckningen på Arlanda visade de digitala siffrorna den nätta vikten 26,6 kg. Nåja, det var ju inte så farligt eller!?

Var var jag någonstans? Jo! Jag vinkade av mamma och Patrik på Arlanda. Inte ens då insåg jag att jag ska spendera hösten i en främmande stad med många många miljoner invånare. Jag insåg det inte när jag köpte en parfym i taxfreen och inte heller när jag gick ombord på planet mot Istanbul där mellanlandningen skulle ske. Resan med Turkish Airlines var helt okej, maten var faktiskt riktigt god och sätena var ursköna! Värre blev det när jag landade i Istanbul, maken till rörig flygplats har jag inte tidigare skådat. Jag har varit på riktigt dåliga flygplatser förut, som t.ex. i Kuala Lumpur och i Laos. Men röran på Istanbuls flygplats tar enligt mig priset. Det var därför riktigt skönt att få kliva ombord på planet mot Seoul - Incheon. Trots att belysningen var ur funktion på grund av något elektriskt trassel så kändes det faktiskt skönt att äntligen vara på väg. Det tog 45 minuter extra att göra planet flygklart, men det gjorde ingenting.

Bredvid mig satt en trevlig koreansk kille. Vi började genast prata och han sa bland annat att han var glad att jag inte var en tjock gubbe som luktade illa (det fanns ganska gott om sådana vid incheckningen nämligen...). Jag berättade anledningen till min resa, alltså studierna vid Korea University, och han berättade att han hade pluggat på Yonsey (vet ej stavning ännu) som är Korea Universitys största "rival". Tråkigt att jag inte minns hans namn, blir alltså tvungen att referera till honom som "Koreanen" vilket blir lite knäppt eftersom alla här omkring är just det, koreaner. Men hur som helst så skrev Koreanen ner en hel sida med sevärdheter i och utanför Seoul. Några viktiga fraser skrev han också ner åt mig. Ungefär där lyfte planet från marken. Så ja, ni kan ju tänka er att det tog ett tag att komma iväg... Väl uppe i luften försvann all min energi och jag somnade på direkten. Jag sov som en stock i 6 timmar vilket var otroligt skönt. På morgonen vaknade jag och då fick vi någon slags frukost, den var absolut ätbar för att vara flygplansmat!

Innan vi landade bad Koreanen om att få låna ett papper att skriva på. Trots att det bar emot så rev jag ut en sida ur min fina skrivbok och räckte över till honom. När planet landat i Seoul fick jag en lapp av honom med hans kontaktuppgifter och även ett meddelande som löd:

"If you want to eat these korean food (han skrev ner några tips på, enligt honom, goda koreanska rätter), please feel free to contact me and come with your friends (not too many). I'll pay for it, happly."

Det värmde i hjärtat och vistelsen här känns i alla fall inte så läskig just nu. Vi får väl se hur jag känner på måndag när alla aktiviteter drar igång...

På Seouls flygplats mötte jag upp "faddrarna" från Korea University. Allt var väldigt välorganiserat. Från flygplatsen blev vi transporterade i buss som tog ca 2 timmar och 20 minuter till universitetsområdet. Vid CJ Housing klev jag och några andra av, Woojin Rhee som är internationell koordinator, skulle skjutsa mig och två andra till våra off campus-boenden. Stället som jag bor på heter Core Livingtel och är så nytt att plasten på stolen fanns kvar när jag öppnade dörren till mitt rum. Rummet är i minsta laget, man kan verkligen kalla det för compact living. För mig gör det inte så mycket, jag hade tänkt att spendera den mesta av tiden utanför rummet och inte inuti i det!

Det var allt för denna gång, jag skriver snart igen!

Julia