Nu börjar det!

Ja, det är faktiskt nu resan börjar på riktigt. Igår vinkade jag av mamma och Patrik på Arlanda efter en minst sagt hektisk packning. Att det ska vara så svårt att packa en väska med grejer för fyra månader liksom...! Som sagt så var det ganska krävande att komma på vilka saker som skulle samsas om utrymmet i resväskan. Tursamt nog köpte jag resan till ära en ny flashig väska från Samsonite. När jag ställde den på vågen vid incheckningen på Arlanda visade de digitala siffrorna den nätta vikten 26,6 kg. Nåja, det var ju inte så farligt eller!?

Var var jag någonstans? Jo! Jag vinkade av mamma och Patrik på Arlanda. Inte ens då insåg jag att jag ska spendera hösten i en främmande stad med många många miljoner invånare. Jag insåg det inte när jag köpte en parfym i taxfreen och inte heller när jag gick ombord på planet mot Istanbul där mellanlandningen skulle ske. Resan med Turkish Airlines var helt okej, maten var faktiskt riktigt god och sätena var ursköna! Värre blev det när jag landade i Istanbul, maken till rörig flygplats har jag inte tidigare skådat. Jag har varit på riktigt dåliga flygplatser förut, som t.ex. i Kuala Lumpur och i Laos. Men röran på Istanbuls flygplats tar enligt mig priset. Det var därför riktigt skönt att få kliva ombord på planet mot Seoul - Incheon. Trots att belysningen var ur funktion på grund av något elektriskt trassel så kändes det faktiskt skönt att äntligen vara på väg. Det tog 45 minuter extra att göra planet flygklart, men det gjorde ingenting.

Bredvid mig satt en trevlig koreansk kille. Vi började genast prata och han sa bland annat att han var glad att jag inte var en tjock gubbe som luktade illa (det fanns ganska gott om sådana vid incheckningen nämligen...). Jag berättade anledningen till min resa, alltså studierna vid Korea University, och han berättade att han hade pluggat på Yonsey (vet ej stavning ännu) som är Korea Universitys största "rival". Tråkigt att jag inte minns hans namn, blir alltså tvungen att referera till honom som "Koreanen" vilket blir lite knäppt eftersom alla här omkring är just det, koreaner. Men hur som helst så skrev Koreanen ner en hel sida med sevärdheter i och utanför Seoul. Några viktiga fraser skrev han också ner åt mig. Ungefär där lyfte planet från marken. Så ja, ni kan ju tänka er att det tog ett tag att komma iväg... Väl uppe i luften försvann all min energi och jag somnade på direkten. Jag sov som en stock i 6 timmar vilket var otroligt skönt. På morgonen vaknade jag och då fick vi någon slags frukost, den var absolut ätbar för att vara flygplansmat!

Innan vi landade bad Koreanen om att få låna ett papper att skriva på. Trots att det bar emot så rev jag ut en sida ur min fina skrivbok och räckte över till honom. När planet landat i Seoul fick jag en lapp av honom med hans kontaktuppgifter och även ett meddelande som löd:

"If you want to eat these korean food (han skrev ner några tips på, enligt honom, goda koreanska rätter), please feel free to contact me and come with your friends (not too many). I'll pay for it, happly."

Det värmde i hjärtat och vistelsen här känns i alla fall inte så läskig just nu. Vi får väl se hur jag känner på måndag när alla aktiviteter drar igång...

På Seouls flygplats mötte jag upp "faddrarna" från Korea University. Allt var väldigt välorganiserat. Från flygplatsen blev vi transporterade i buss som tog ca 2 timmar och 20 minuter till universitetsområdet. Vid CJ Housing klev jag och några andra av, Woojin Rhee som är internationell koordinator, skulle skjutsa mig och två andra till våra off campus-boenden. Stället som jag bor på heter Core Livingtel och är så nytt att plasten på stolen fanns kvar när jag öppnade dörren till mitt rum. Rummet är i minsta laget, man kan verkligen kalla det för compact living. För mig gör det inte så mycket, jag hade tänkt att spendera den mesta av tiden utanför rummet och inte inuti i det!

Det var allt för denna gång, jag skriver snart igen!

Julia