Mindre än 3 veckor kvar!

Tiden går så fort! Hur ska jag få den att räcka till? Nu är det fullt fokus på skolan... inget mer facebookande osv. Idag har jag två gruppmöten och jag är övertygad om att det kommer att bli en lång dag och kväll då vi fortfarande har mycket kvar att göra i respektive projekt. Nåja, det är bara att ta tjuren vid hornen och kämpa på!

Hittills idag har jag haft en lektion, World Economy & Business. Lektionen dedikerades helt och hållet åt gruppresentationer av olika företag och non-market-relaterade frågor som uppkommit i respektive fall. Först ut var Hyundai, ganska ointressant presentation tyvärr. Hon som presenterade gjorde så gott hon kunde, men det var lite svårt att hänga med i svängarna. PowerPoint-presentationen de hade gjort passade inte riktigt in med det hon sa och hon hoppade runt bland "slidsen" [slajdsen] i ett rasande tempo. Presentation nummer två handlade om Starbucks och hölls av en amerikansk tjej. Presentationen var bra, men väldigt lång. Dessutom pratade hon väldigt snabbt, jag kan tänka mig att det var många som inte hängde med hela tiden och de här ljuden "mmmmmmmmmm" (på klingande amerikanska) gjorde inte intrycket bättre. Men nu ska vi inte vara såna, jag ska väl inte påstå att jag är så mycket bättre själv. Nu vet jag i alla fall vad jag ska tänka på när jag ska presentera nästa gång!

Sista presentationen handlade om Calvin Klein. Den var intressant, absolut, och lite kontroversiell då Kelvin Clein är ett relativt sexuellt orienterat varumärke. Under presentationen visades detta reklamklipp upp:

Calvin Klein Underwear X commercial

Ja, lite kontroversiell kanske man skulle kunna kalla den... eller vad tycker ni? Nåja, det var ett roligt inslag i en för övrigt ganska tråkig presentation (att läsa innantill från en "fusklapp" tycker jag inte man kan kalla presentation).

Snart ska jag iväg och förhandla på Business Negotiationlektionen... dock vet jag inte riktigt vad jag ska föreslå för deal. Det här caset var knepigt!

Kramar

Julia

Vilket sammanträffande...

... att jag som just i dagarna skriver en rapport om Philip Morris International såg inte mindre än 2 Philip Morris-bilar idag!

Förresten, åt pannkakor till middag! Mumsigt - men kanske inte så nyttigt. Nåja, ibland får man... när jag kommer hem till Sverige är det dock ett hälsosamt liv med motion och nyttig mat som gäller. Jag har tröttnat på allt ris och alla frestelser som finns så nära till hands. Detox vore inte en så dum idé... men det får det bli hemma i Sverige som sagt.

S4!

Nu är det måndag igen och bara två veckor kvar till mina finals. Jag har inte direkt börjat tentaplugga ännu på grund av grupparbeten, men jag antar att det är dags att börja lite smått. Just nu sitter jag på nyöppnade Serendipity utanför KU's main gate. Caféet öppnade i förra veckan och som jag skrev i förra inlägget så var Maria, Anna och jag här i fredags. Stället är helt okej, väldigt minimalistiskt och "oborstat" eller hur man nu ska beskriva det. Golvet är av betong, borden av rustikt trä och stolarna likaså. Jag tror att det kan vara bra att sitta på en hård stol istället för en mjuk fåtölj, risken är ju annars att man somnar.

Ni kanske undrar vad rubriken "S4" står för? I lördags var jag ute med Pernilla och Maria, båda svenska. Vi åt middag på ett japanskt ställe i närheten av mig. Fruktansvärt gott! Vi åt tempura och okonomiaki, vilket jag verkligen kan rekommendera. Vet inte vad stället heter, men det ligger i alla fall i Hoegi. Det är bara att ta buss 273 som går direkt utanför KU (main gate) och gå mot Hoegi. Stationen man ska av på heter Korea Economic Rural Institute. Restaurangen ligger på vänstersidan (andra sidan gatan än vad busstoppet ligger), efter första korsningen!

Efter middagen utforskade vi Hoegi lite och gick till en rättså nyöppnad bar. Billigt och trevligt var det. Kändes lyxigt att få in en flaska soju/kiwi i en ishink! Dessutom serverades nachos som tilltugg. Perfekt! När vi väl satt där kom vi att tänka på att vi tre är svenskar - alltså "S3". Mycket lustigt, men att ha ett "namn" på sin umgängeskrets är alltid lite roligt, om än väldigt töntigt. Nåja, vi tog taxi till Gangnam för att gå till Crystal Sky Lounge. Dock hade vi väldiga svårigheter och hittade inte dit. Dessutom hade vi hört att bara 10 personer var där... så, efter 30 minuters promenad och letande bestämde vi oss för att åka till Eden direkt istället där Kiara väntade. Kvällen till ära spelade två kända tyska dj:s på Eden, kul!

När vi väl träffat Kiara kom jag ju på att vi alla 4 kommer från ett land som börjar på S - därav "S4"! Haha, så fruktansvärt töntigt och väldigt internt, men i alla fall... Kvällen var helt otroligt lyckad. Vi hade sjukt kul och träffade många trevliga människor. Och förresten, om man vill titta på lite snygga människor är det absolut till Eden man ska gå. Alla är så sjukt snygga. Väldigt många male models håller till där... och även tjejmodeller.

S4

Nu tillbaka till verkligheten. Plugg plugg plugg...

Kramar

Julia

Vintern har kommit och vad händer imorgon egentligen?

Under de senaste dagarna har ni kunnat följa dramat mellan Syd- och Nordkorea. Sedan min senaste uppdatering har USA och Sydkorea bestämt sig för att hålla en beredskapsövning imorgon, söndag. Detta har inte helt oväntat bemötts med kritik från Nordkorea. Vidare har Sydkoreas försvarsminister avgått, vilket enligt media ska bero på att hans agerande på Nordkoreas attack i tisdags var för långsam. Stämningen här borta är dock relativt avslappnad. Igår pratade jag med min granne på Core Livingtel. Om en månad rycker han in i militärtjänsten och han sa att han faktiskt var orolig över den rådande situationen. Jag frågade honom hur folk i allmänhet uppfattar läget (för mig som utlänning är det ju inte självklart att jag uppfattar hur sydkoreanerna faktiskt reagerar på situationen). Enligt honom så är folk inte rädda, men de är nervösa och oroliga för vad som väntar.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka om läget. Jag åker ju hem om drygt 3 veckor så i nuläget känns det inte som att jag borde vara orolig. Skolan skickade ut ett mail i torsdags. I mailet skrev de att det inte är någon anledning till att vara orolig eller att få panik. Dock så ska vi undvika området som attackerats (ganska självklart kanske?) och inte tro på alla rykten som går (hålla oss underrättade genom tillförlitlig media). Skolan har även öppnat en s k hotline för oss om det skulle uppstå något akut som har att göra med tisdagens beskjutningar.

Nu till lite mer vardagliga nyheter! I torsdags var jag på Drogba i Anam. Det var superkul, men blev dessvärre lite sent. Igår blev det en lugn dag med film. Middagen intogs på "all you can eat bbq"-stället tillsammans med Maria och Anna. Därefter blev det té på det nyöppnade caféet Serendipity. En mysig kväll alltså! Idag har jag suttit på Bean Tree hela dagen och pluggat. Det går långsamt framåt måste jag säga... jag hade tänkt att åka iväg till staden Jeonju imorgon för att äta deras berömda bibimbap. Nu har jag insett att det blir för stressigt och har därför avbokat biljetten (som för övrigt är gratis!). Ikväll ska jag till Crystal Lounge efter jag lovat Carlos sen länge att komma. Nåja, det blir nog trevligt!

Just det, som rubriken säger så har det faktiskt snöat i Seoul! Imorse när jag var på väg till Bean Tree så tog jag kort på en parkerad bil som hade ett snölager över sig. Det börjar verkligen bli vinter här borta nu...

Kram på er där hemma!

Julia

Tre och en halv vecka kvar...

Har precis insett hur kort tid det är kvar av min vistelse här i Sydkorea. Jag åker hem om 3 och en halv vecka! Hur sjukt är inte det? Samtidigt som jag börjar längta hem lite nu när det känns så påtagligt att jag faktiskt snart ska lämna landet, så börjar jag inse hur mycket jag kommer att sakna mitt liv och mina vänner som jag har skapat här. Därför tänkte jag göra en liten lista över vad jag kommer att sakna och inte sakna med Korea.

Kommer att sakna med Korea:

- Mina vänner som jag träffat här (kan inte namnge alla, skulle bli en lång lista)

- Nattklubbarna, jag har verkligen insett hur tråkigt det är att gå ut i Sverige...

- Maten, den är billig och god!

- Skolan, så mycket snyggare än Stockholms Universitet

- Billiga taxiresor

- Friheten att göra vad jag vill, när jag vill...

- McDonalds delivery, även om jag inte utnyttjat den möjligheten så är det ibland skönt att den finns...

- Billig kaffe latte på Caffee Felice!

Kommer inte att sakna med Korea:

- Ris, det blir lite enformigt i längden när kosten till 80% består av, just det, ris.

- Dyr frukt, det är dyrt att köpa frukt här

- Koreanska, jag fattar ju inte så mycket i och med att jag inte tog koreanskakursen

- Grupparbeten

- Business Ethics och Strategic Management of Technology and Innovation (tråkiga kurser!)

- Avsaknaden av provhytter, trist att man i många butiker inte får prova plaggen man är intresserad av att köpa

- Min cell till rum

- Sängen som är hård som sten

Saker jag längtar till:

- Ost

- Sallad

- Frukt

- Min säng

- Patrik

- Familjen

- Att träna på SATS

Detta var början av mina listor, jag lägger till fler saker efter hand!

All good things come to an end - Nelly Furtado

Kramar

Julia

Svenska ambassaden skickade just ett mail...

Idag skickade Svenska Ambassaden ut ett mail till oss svenskar i Sydkorea. Vilket känns ganska naturligt i och med det rådande läget. Trots att det absolut inte är någon krissituation känns det bra att veta var vi svenskar ska mötas upp om en krissituation skulle uppstå. Informationen på svenska ambassadens hemsida för Korea har än så länge inte uppdaterats. "Republiken Korea, dvs. Sydkorea är ett tryggt resmål."

Kramar

Julia

KL.15.06.

Uppdatering: Ambassaden har uppdaterat hemsidan men avråder fortfarande inte från att åka till Sydkorea.

Oroa er inte!

"Nordkorea öppnar eld mot Sydkorea". Ja, ingen av er har väl kunnat undgå rubrikerna på diverse nyhetssändningar och nätmagasin. Idag öppnades eld mellan Syd- och Nordkorea. Nordkorea ville än en gång visa världen sin styrka och påminna oss om vad de är kapabla till att göra. Vidare har uppgifter om att de tillverkar uran, som ska kunna användas till kärnvapen, kommit ut. Allt detta har fått stor medial uppmärksamhet. BBC, CNN, våra svenska nyhetsblad, såväl de lite mer trovärdiga tidningarna som de som vanligen ses som kvällsblaskor med halvsanningar till nyheter, har idag rapporterat intensivt om läget här borta.

Vad hände egentligen? Idag avfyrade Nordkorea, för att citera BBCs artikel, "ett dussin granater mot en av öarna på gränsen, vilket dödade två marinsoldater". Utöver detta evakuerades knappt 2000 personer från området på Sydkoreas sida. Vidare skriver man att detta, enligt analytiker, en av de värsta kollisionerna länderna emellan sedan Koreakriget avslutades 1953. Sen kriget tog slut så har liknande händelser inträffat, som några av er (antar de flesta) känner till så avfyrade Nordkorea en torped mot en Sydkoreansk ubåt i mars i år, vilket fick den tragiska konsekvensen att ett 20-tal besättningsmän miste livet.

Den nordkoreanska kommentaren till händelsen: "Det var Sydkorea som började". Nåja, det är svårt att veta vad man ska tro. Jag som inte är vare sig krigsexpert eller vidare insatt i det politiska läget kan bara vänta och se vad som händer. Trots att jag är "mitt i det" har inte märkt av någonting speciellt, än så länge. Sydkoreanerna har inte utåt sett visat någon oro. Lektionerna fortlöpte som vanligt, inte ens lärarna kommenterade händelserna.

Om jag ska säga vad jag tror, så tror jag att det i första hand rör sig om provokationer från Nordkoreas sida. Beroende på hur Sydkorea besvarar kan olika saker ske. Det är ingen idé att elda upp sig i onödan. Som det ser ut just nu så åker jag hem om 29 dagar, alltså den 20 december, och landar den 21 december på Arlanda.

Hoppas ni där hemma inte oroar er för mycket. Jag kollar nyheterna lika frekvent som jag gör vanligtvis. Om någonting alarmerande skulle inträffa så hör jag givetvis av mig.

Kramar

Julia

Mätt och belåten

Efter ca 4 timmar grupparbete med Daniel och Adrian tog jag tid för lite självstudier. Dock måste jag dessvärre medge att min motivation inte är på topp. Nåja, nu är det knappt 4 veckor kvar på min vistelse så det gäller att ligga i. De närmsta tre veckorna kommer att ägnas åt att färdigställa grupparbeten och utöver det blir det tentaplugg som gäller. My god... Just det! Jag fick låna en strömsladd åt min dator av Daniel så länge. Förhoppningsvis löser det sig så att jag får en ny sladd. Aliza som köpte en MacBook Pro i Wien hade samma problem som mig och hon fick en ny sladd här i Korea. Jag hoppas att jag får samma behandling. Annars blir det dyrt... 699 kronor kostar det för en ny sladd. Dyrt!

Ikväll fick jag äntligen träffa Alex japanska pojkvän Ryoma som hälsat på henna här i helgen. Vi vandrade runt i Anam för att hitta en restaurang som serverade bbq (barbecue). Maria följde också med och vi hade i förväg bestämt ett ställe vi ville äta på men självklart var det stängt. Det är nästan alltid likadant. När man vill äta på en speciell restaurang är den stängd. Typiskt! Vi letade runt lite och hittade efter ett tag en restaurang som verkade serverade bbq. Det enda problemet var att ingen av oss är speciellt duktiga på koreanska och personalen förstod ingen engelska. Som tur var fick vi hjälp av en korean som var gäst på restaurangen. När hon förklarade att stället endast serverade "testines" (inälvor) fegade vi ur och bytte ställe. Vi hittade rätt snabbt ett "riktigt" bbq-ställe som verkade trevligt. Maten var supergod och vi blev verkligen rejält mätta. Dessutom var det inte speciellt dyrt (ca 10 000 krw per person för bbq, ris, soju, öl och cider). Snäll som han var så betalade Ryoma middagen för oss alla med invändningen "I work, you are students. Let me pay".

Det är ganska vanligt här i Korea, att de som jobbar bjuder, vilket för mig som svensk känns lite udda. Hemma i Sverige är jag ju van vid att man oftast delar notan lika eller att var och en betalar för det den har ätit. Jag vet inte vad jag föredrar egentligen. På något sätt tycker jag om att betala för mig själv, det känns liksom som att jag då "gör rätt för mig" om ni förstår vad jag menar? Samtidigt känns det onödigt att argumentera om någon väldigt gärna vill betala rubbet. Dilemma!

Hur som helst så kan jag verkligen rekommendera bbq-restaurangen för er som har vägarna förbi Anam. Vad stället heter vet jag inte, men jag kan absolut försöka ge en vägbeskrivning!

Nu blir det dags för lite mer plugg innan jag går och lägger mig.

Kramar

Julia

Host host

Trots mirakelpillerna har jag inte blivit hundraprocentigt frisk. Men bättre, det mår jag! I mitt senaste inlägg berättade jag att jag skulle på kazakstansk restaurang och här kommer alltså uppföljningen om hur besöket var!

Tillsammans med Aiza och Moldir från Kazakstan samt Yalkin från Uzbekistan tog vi tunnelbanan till Sinchon där Joyce korean/amerikan väntade. Restaurangen heter Eurasia och ligger ca 15 minuter från Sinchon station exit 2, vid Megastore (biografen) och precis ovanför Paris Baguette. Lata som vi var tog vi i alla fall en taxi dit och var där på 3 minuter.

När vi klev in i restaurangen möttes vi av dånande musik och ett gäng koreanska affärsmän som satt och skrålade vid ett långbord. Framför dem pågick en slags föreställning framförd av en rysk kvinna. Hon dansade och rörde sig så sensuellt hon kunde, endast iförd rosa stringtrosor och en "långkjol" som bara täckte baken. Vi blev alla väldigt förvånade, men vi satte oss vid ett bord i alla fall. Vi lät Yalkin beställa maten och inte långt därefter äntrade ytterligare tre ryskor "scenen" (golvet) framför herrarna. Dessa var iklädda någonting som liknade utstyrseln brasilianarna brukar ha på sig på sina karnevaler. Mycket lustigt!

Efter ett tag kom en av de koreanska affärsmännen fram till oss och bad om ursäkt: de hade beställt dansuppvisningen för kvällen. I samma stund anlände maten och det var inte lite mat Yalkin hade beställt! Joyce och jag åt varsin tallrik borsch (rödbetssoppa). Vidare fanns det olika sorters sallader, varav en hette "Olivière" som liknande en slags potatissallad med skinka i. Gott var det i alla fall! Efter soppan var både jag och Joyce mätta men det dukades fram nya rätter ändå. Denna gång lammkotletter och grillat fläskkött på spett. Det var verkligen gott! Yalkin stod för kalaset som gick på 110 000 krw (ca 660 sek) för 5 personer, vilket ju var väldigt snällt. Efter middagen åkte alla hem, mätta och belåtna. Med andra ord struntade jag i födelsedagsfesten, vilket kändes som ett vuxet beslut.

Fredagen innebar grupparbete tillsammans med Daniel. Återigen är det Business Ethics som gäller och nu har vi bytt ämne igen... denna gång skriver vi om tonfiskindustrin. Förhoppningsvis går det snabbt och ganska problemfritt! Middag åt jag tillsammans med Aliza och Chen från mitt boende samt Maria, Anna, Susanna och Jussi (de två sistnämnda finnar) på en indisk restaurang i Anam. Maria och jag delade på ett garlic nan (vitlöksbröd i indisk anda) samt en butter chicken. Dessutom drack jag en plain lassi. Middagen var supergod och att dela på en rätt plus ett bröd var absolut lagom för två personer. Totalt gick kalaset på 9500 krw för en rätt och ett nanbröd (ca 60 sek), billig middag med andra ord!

Efter middagen gick vi till en lokal bar där KU:s gitarrspelande studenter uppträdde. Stämningen var lite loj då de flesta hade varit på födelsedagsfesten dagen innan som tydligen hade varit ganska vild... Vi stannade inte mer än 45 minuter på puben innan vi gick hem. Skönt!

Igår pluggade jag och gjorde även ett besök på "The War Memorial of Korea". Alltså "krigsmuséet". Sun från min World Economyklass gjorde mig sällskap och vi tog oss dit med tunnelbana. Muséet ligger på linje 4 och stationen heter Samgakji. Väl framme tar man exit 6 eller exit 12, båda fungerar. Entrén är gratis, vilket är extra passande för dem som är studenter. Muséet är storslaget och rymmer hela Koreas krigshistoria och behandlar tre olika eror. Jag fick aldrig klart för mig hur det ligger till exakt. Det mer intressanta var ju delen som fokuserar kring Koreakriget mellan 1950 och 1953. Utanför själva muséet har man byggt stora monument där alla som är "missed in action" namngivits på stora stenblock. Så otroligt många människor miste livet under kriget och det går inte att förstå hur många det egentligen är när man väl står där... det känns väldigt omskakande.

Utanför muséet står olika krigsfordon uppställda, i vissa får man ta en rundtur medan man endast får se utsidan på andra. Ganska omvälvande att få se pansarvagnar, missiler och så vidare på så nära håll... Efter besöket tog vi en fika och sen blev det hemgång.

Kvällen ägnades åt lite plugg. Jag och Helena från SU (Stockholms Universitet) som pluggar på KAIST var båda krassliga och bestämde oss för att äta middag ihop. Det blev Korean bbq och sen tog vi en promenad. Helena visade mig ett E-mart som ligger i närheten men som jag aldrig sett förut, det blev några inköp av frukost vilket behövdes. Kvällen i övrigt blev lugn och jag såg filmen "Ghost Writer" som var jättespännande. Tack för tipset Patrik!

Nu väntar skolan och grupparbete, jättekul (ironisk).

Kramar

Julia

P.S. Min MacBook Pro har fungerat felfritt fram till nu. Strömsladden har på ett mystiskt sätt gått av, vilket är jättemärkligt då jag varit så försiktig med både dator och tillbehör... Trist att behöva köpa en ny. D.S.

Så var det gjort...

Min hosta har blivit värre idag så jag tog ett beslut och gick till skolläkaren. Där fick jag "monstermedicin" som jag ska ta under två dagar och förhoppningsvis tillfrisknar jag snart. Som förra gången fick jag varje dos förpackad i små påsar. Dessutom fick jag två flaskor med hostmedicin. Den smakade Jägermeister, vilket jag inte är ett stort fan av, men vad gör man inte för att bli frisk?

Ikväll ska jag som jag skrev tidigare äta på en kazakstansk restaurang. Jag återkommer imorgon om hur maten var! Jag är spänd av förväntan, det kan nog bli gott. Efter middagen är det födelsedagsfest, jag är inte säker på att jag verkligen ska gå eftersom jag känner mig så här. Nåja, tiden får utvisa! Det skulle kanske kännas lite tråkigt att inte glida förbi och säga hej i alla fall. Dock är det inte bara jag som är sjuk, utan även Maria som ska följa med på middagen, så vi kan ju göra varandra sällskap.

Hoppas ni där hemma mår bättre än vad jag gör!

Kramar

Julia

Sjukling

Efter Marias besök har jag blivit sjuk. Jag har gått och blivit förkyld helt enkelt. Hostar, är snuvig och har ont i halsen. Jag tycker verkligen inte om att vara sjuk! Några av mina vänner har tipsat om de "koreanska mirakelpillren" men jag har inte köpt några ännu. Imorgon tänkte jag gå till sjukstugan på skolan och köpa lite medicin som förhoppningsvis gör att jag blir frisk inom kort.

Imorgon är har utbytesstudenterna Kristian (dansk) och Thomas (fransk) födelsedagsfest. Innan dess ska jag tillsammans med några vänner äta middag på en kazakstansk restaurang i Sinchon. Spännande!

Kramar

Julia

Besök från Stockholm!

Så blev det äntligen dags för torsdag och besök från Stockholm! Min kära vän och kollega från Skandiabanken, Maria, skulle besöka mig i Seoul eftersom hon för tillfället befinner sig i Shanghai. Detta besök hade jag sett fram emot länge och hade planerat in lite saker som vi skulle göra. Marias vistelse började dock lite kaosartat, utan att hon märkte av något visserligen, men jag och Kiara eldade upp oss riktigt ordentligt.

Samtidigt som Maria besökte mig var det G20-konferens i Seoul, vilket medförde en del trafikstockningar till och från flygplatsen. Detta gjorde att Maria kom senare än planerat och när hon inte hörde av sig började jag bli riktigt orolig. Jag lämnade flera meddelanden och ringde hennes båda mobiler, utan framgång. Efter att ha besökt Incheon flygplats hemsida och sett efter att hennes plan hade landat ringde jag informationsdisken. De var hjälpsamma och gjorde ett utrop i högtalarna på flygplatsen. Detta visade sig dock vara i onödan. Maria ringde mig 10 minuter senare från ett okänt nummer. Då ingen av hennes mobiler fungerade i det koreanska telenätet hade hon haffat en person på gatan och fått låna hennes telefon helt enkelt. Jag kastade mig in i en taxi och hämtade upp henne. Vilket kärt återseende!

Maria bodde i ett ledigt rum på Core Livingtel (där jag bor) och behövde inte betala någonting för detta. Min landlord är verkligen snäll! Vi gjorde i ordning oss för kvällen och kastade oss in i en taxi. Middagen intogs tillsammans med Kiara på Berlin i Itaewon. Vi åt alla thailändskt och drack vitt vin till middagen. Vilken lyx! Matthieu kom också dit och gjorde oss sällskap. Därefter styrde vi kosan mot vårt stammisställe LUV Super Lounge. Vi mötte upp några andra och beställde ett bord som vanligt. Framåt natten åkte vi hem och sov.

Fredagen blev en shoppingdag. Vi åkte till Meyongdong och stannade på Forever21 i en timme. Maria shoppade loss ordentligt och jag gjorde också några inköp. Bland annat ett par stövlar (dock inte på Forever21). Efter vår shopping gick vi upp till Seoul Tower. Detta är något man måste göra när man är i Seoul och att göra det på hösten rekommenderar jag starkt. Dels är solljuset fantastiskt en hösteftermiddag och dels är det inte lika varmt som under sommaren. Vandringen upp till tornet tar ca 40 minuter och för att åka upp i tornet får man betala 8 000 krw per person. Själva tornet är inte speciellt spektakulärt, jämfört med Building 63 är det ingenting, men utsikten är vacker!

Utsikten från Seoul Tower.

Efter vår sightseeing blev det dags att fixa iordning sig inför kvällen. Vi åt middag tillsammans med Matthieu och Kiara på "Seouls bästa Korean BBQ-restaurang", enligt Kiara. Det var verkligen jättegott, och inte speciellt dyrt heller. Efter detta åkte vi till City Hall för att titta på Seoul Lantern Festival som ägde rum denna vecka i centrala Seoul. Själva festivalen gick ut på att floden var upplyst av "rispappersskulpturer/lampor", vilket var väldigt effektfullt. Tillsammans vandrade vi från City Hall till Dongdaemun och tog därifrån en taxi till Club Eden som är en av ”megaklubbarna”. Det var första kvällen på Club Eden och varken jag eller Maria blev besvikna. Vi hängde mest tillsammans med kanadensiska Sean och hans kompis Kenley från London. Det var sjukt kul! Kvällen avslutades på ett klassiskt koreanskt Boudetjige-ställe. Supergott!

Lördagen spenderades på Changdeokgoong Palace och i Bukchon. På grund av G20 var biljetterna till "Secret garden" slutsålda vilket var en besvikelse. Jag som redan har besökt palatset en gång förut, men missat den hemliga trädgården, hade verkligen sett fram emot att få se den en gång i alla fall. Besöket var hur som helst trevligt och efter någon timme bestämde vi oss för att det räckte och gick till Bukchon, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Jag och Maria på Changdeokgoong Palace.

Efter Bukchon åkte vi till Dongdaemun och besökte shoppinggallerian Doota där jag köpte en ny väska (äntligen! det har verkligen behövts...). Till middag blev det tonfisksashimi tillsammans med Matthieu, amerikanen James, svenska Daniel och Kiara som var en timme sen. Vi hade väldigt trevligt innan vi drog vidare till Woobar på W Hotel som är ett av Seouls flottaste hotell. Just denna kväll spelade en känd fransk Dj där, Yaksek (vet ej stavning)... Jag och Maria blev inbjudan till en fest nästa helg av en okänd kille. Vi får väl se om jag går dit eller ej. Kiara var också inbjuden, så kan ju finnas en möjlighet att det blir så. Efter Woobar drog vi till Club Eden och stannade där i någon timme…

Kramar

Julia

ISF - International Student Festival

Mitt dåliga samvete över att inte uppdatera bloggen så ofta gnager i mig. Nu blir det därför dags för en uppdatering om den gångna veckan! Det har hänt en hel del så för att inte trötta ut er delar jag upp inlägget i två delar. Detta inlägg handlar således om ISF - International Student Festival.

Förra veckan började med arbete inför ISF (International Student Festival) som arrangeras varje år på Korea University. Ca 25 länder närvarar i form av ett "bås" per land där utbytesstudenterna representerar det i sina kulturer de tycker är viktigast att dela med sig av till studenter från andra delar av världen. Vi svenskar valde att ställa upp och vi hade stora ambitioner. Dock gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss...

För det första hade vi missförstått utformningen av vårt bås och hade förberett med bilder och plancher att täcka tre väggar med. Problemet var dock att vi bara fick en vägg. Hur som helst var detta inte något stort bekymmer egentligen. Vi löste det genom att göra ett urval av våra informationsplanscher och bilder av Sverige. Nästa implikation var att vi inte hade tillräckligt mat och dryck att bjuda på. Tillsammans med Rasmus och Maria hade jag stekt pannkakor under hela tisdagskvällen. Dessa trodde vi skulle räcka hela dagen. Ack så fel vi hade. Pannkakorna var slut efter en timme ungefär. Att vi inte hade något i matväg att bjuda på hade en negativ inverkan på besökarantalet till vårt tält. Nåja, man kan ju inte alltid ligga på topp!

Utöver pannkakorna serverade vi "Absolut Vodka", för det är ju svenskt. Dock fuskade vi lite måste jag erkänna. Istället för Absolut bjöd vi på rysk vodka som var mycket billigare och i slutet blev det soju. Detta blandade vi med apelsinjuice och tranbärsjuice. Summan av kardemumman så var vårt tält ingen höjdare. Det land som vann hela tävlingen, ja det var faktiskt en tävling, var Mexiko. Mexiko förtjänade verkligen att vinna. De hade lagt ner så otroligt mycket energi på sitt tält. De hade mängder med mat, sina folkdräkter, lekar/aktiviteter och ett par som dansade mexikansk dans inför besökarna.

Mexikansk dans.

Kvällen avslutades med fest på den lokala baren Drogba. Dock valde jag att göra roligare saker i form av ett gruppmöte med min projektgrupp i Strategic Management of Technology and Innovation. Otroligt kul! (Jag är ironisk)

Om hur helgen med Maria artade sig får ni läsa om i nästa inlägg!

Kram

Julia

P.S. Bilderna i detta inlägg är lånade från andra utbytesstudenter D.S.

Tillbaka i Seoul

Nu är jag tillbaka i Seoul igen efter att ha spenderat helgen i Osaek/Seoraksan nationalpark. Att spendera en helg utan storstadspuls kändes otroligt skönt och var välbehövligt för min del. Att andas frisk luft och vandra i ett vackert höstlandskap gjorde nytta för alla sinnen. Seoraksan Nationalpark ligger i västra Korea och har förtjänat en UNESCO-certifiering (eller vad det nu kallas) för sin otroligt vackra natur och rika djurliv. I skogarna ska det tydligen finnas både björn, vildsvin och bergspuma. Som tur var stötte vi inte på något utav dessa djur!

Avresan mot Osaek tog sin början i fredags. Innan dess stressinhandlade jag vantar och en hoodtröja, vilket i efterhand visade sig vara en klok idé. Jag och Matthieu tog oss tillsammans till Seongnae station där vi mötte upp Kiara. Bussbiljetten till Osaek gick på 16 400 won och resan tog ca 2,5 timmar dit. Vi bodde på ett litet motell, ytterst sparsamt inrett. Vi delade rum alla tre och för två dagar var den totala kostnaden 80 000 won (ca 480 sek). Rummet var traditionellt koreanst med madrass på golvet.

Middagen intog vi på en lokal restaurang. Det blev bulgogi med tillbehör mestadels bestående av bergsväxter. Helt okej. Efter middagen gick vi och la oss för att orka upp klockan 6 morgonen därpå.

Vi vaknade upp vid 6 på lördagsmorgonen men bestämde oss för att sova en halvtimme ytterligare. Sen blev det brått. Till frukost blev det bibimbap. Lustigt att äta ris på morgonen, men man får ta seden dit man kommer helt enkelt. Och att ladda upp med kolhydrater inför en vandring är inte heller någon dum idé. Efter frukosten köpte vi lite färdkost bestående av choklad och vatten. Sen påbörjade vi vår vandring. Vi började med Biryong Falls-leden och kikade på ett vattenfall. Sträckan var totalt 2,4 km. Därefter började den riktiga vandringen. Till att börja med var vi tvungna att ta oss till Osaek-leden vilket bara det tog ca 30 minuter. När vi kom fram till ledens början mötte vi en av naturresarvatsvakterna. Han varnade oss och sa att vi i våra jeans och dåliga skor (jag hade mina "vandringsskor" så jag tror inte att han syftade på mig) skulle få problem. Klockan var nästan 10 när vi började vandringen och enligt mig var den här "bergsbestigningen" bra mycket jobbigare än Halla mountain. Osaek-leden är kort men brant, totalt 5 km är det upp till toppen. Längs hela vägen mötte vi hajkare med riktiga vandringsskor, vandringsstavar och vindbyxor som sa att vi aaaaaldrig skulle klara oss till toppen.

Efter första kilometern kände jag nästan för att ge upp. Vi var alla väldigt utmattade och det värkte under fötterna på stackars Matthieu som bara hade på sig tunna sneakers. Det blev många pauser längs vägen upp till toppen och efter ca 4 timmar var vi äntligen uppe. Det kändes fantastiskt att komma upp efter en så krävande vandring. Det blåste rejält på toppen och som de hade sagt så var det väldigt kallt att stå där i jeans. Vi knäppte lite kort och tog oss sen ner till ett basläger för att köpa mer vatten och även ficklampor. Sedan började vandringen neråt.

På vägen ner valde vi en annan lite längre led. Den skulle vara något mindre sluttande och inte lika krävande som den vi hade tagit på vägen upp. Eftersom Matthieu hade så ont i både ben och fötter så kändes det bäst att ta en lättare väg. Det blev dock en del klättrande och klagande... Kiara och jag höll dock god min i princip hela vägen ner. De sista två kilometrarna kom ficklamporna väl till hands, det blev nämligen kolsvart. När vi kom fram till baslägret kunde vi andas ut. Att vandra i mörker över stock och sten där det dessutom finns farliga djur kändes inte så tryggt.

Vi tog en taxi tillbaka till Osaek och åt middag på samma restaurang som föregående dag. Efter middagen gick Kiara och jag till ett klassiskt "Jingjibang" (koreanskt spa). Att gå på ett koreanskt spa var en upplevelse i sig. Spa:t var uppdelat i en avdelning för kvinnor och en för män. Dessutom fanns det en gemensamt bastuanläggning. I de separata avdelningarna fanns det en mängd pooler med olika tempererat vatten. Alla gick omkring nakna utan att skämmas. De västerlänningar som fanns i spa:t, inklusive mig, var blyga i början men kastade efter ett tag iväg handduken. Att gå omkring spritt språngande naken hör ju inte till vanligheterna i Sverige direkt.... men jag är väl inte så jättepryd egentligen. Efter att ha badat gick Kiara och jag till den gemensamma avdelningen. Där hade alla på sig shorts och t-shirts som man fick låna av spa:t. Vi provade massagestolar och bastu. Härligt efter en dags tuff vandring! Totalt vandrade vi ca 17,6 km.

Idag tog vi sovmorgon och vaknade vid 10. Vi gick och åt lunch och tog därefter bussen tillbaka till Seoul. Resan tillbaka tog längre tid än vad det gjorde på ditvägen. Jag antar att många helgfirare är på väg hem på söndagar så det var väl inte speciellt märkligt egentligen. Nu är jag tillbaka i Seoul och nästa vecka ser ut att bli stressig. Det är både internationell festival där vi visar upp våra respektive länder, skolarbeten samt besök från Sverige. Det sistnämnda blir förhoppningsvis inte så stressigt, men det innebär ju begränsad tid över till plugg.

Hoppas ni har det bra där hemma.

Kram

Julia

Soraksan, bye Seoul!

Idag åker jag till nationalparken Soraksan. Det ska bli skönt att få se lite natur och andas frisk luft för en gångs skull. Seoul i alla ära, men jag vill upptäcka någonting annat nu! Först blir det några timmar på stan och sen möter jag upp Kiara och Matthieu för att ta bussen till Soraksan. Jag är tillbaka på söndag. Då får ni se bilder och höra hur det var! Hoppas ni har det bra där hemma. Förresten, jag kan ana missnöjen med min uppdateringar och att jag kanske inte skriver det ni vill läsa. Vad vill ni läsa om?

Skolan är inte så intressant att skriva om, mina grupparbeten går varken framåt eller bakåt. I en av grupperna är det 2 koreaner, 4 fransmän och jag. Fransmännen pratar franska i princip hela tiden och jag har till och med sagt till dem att det är otrevligt mot oss andra i gruppen. Jag har ingenting emot att man förklarar någonting kort på sitt eget språk, men att ha långa diskussioner tycker jag faktiskt är rent ut sagt irriterande. Trots att jag sa till dem blev det inte någon förbättring. Även om jag har pluggat franska i 5 år kan jag ju inte påstå att jag förstår allt till hundra procent, dock misstänker jag att de sa någonting om mig. Men men, sånt är livet!

Kramar

Julia

Halloween!

Tänkte att ni kanske är lite nyfikna på hur min helg har varit och hur min halloweenkostym blev? Här kommer alltså berättelsen om mitt första halloweenfirande! I mitt senaste inlägg var jag på väg ut för att möta upp Veronika. Tillsammans åkte vi till Dongdaemun för att shoppa halloweenutklädnader. Jag hade en tanke om att klä ut mig till sjöman/"sjökvinna" eftersom jag har en passande klänning i min garderob. Det enda som behövdes var ju i stort sett en vit sjömanshatt och en så kallad "gnuggis" (en låtsastatuering som man gnuggar fast på huden och som sedan försvinner efter ett par dagar). När vi kom fram till Dongdaemun och började letandet efter en butiken med utklädsel och attiraljer visade det sig att den redan hade stängt. För att få upp humöret lite gick vi till varuhuset Doota och fick i oss lite energi. Veronika i form av en sen middag och jag i form av en grapefruktjuice. Sedan började tokshoppingen!

Vi tog oss ner till våningen under restaurangvåningen. Där fick vi syn på en butik full av peruker i alla möjliga färger. Jag som också hade haft en idé om att klä ut mig till en fé à la Tingeling dirigerade om mina planer på sjökvinna till fé! Veronika hakade också på idén och när vi lämnade butiken hade vi varsin rosa peruk med oss och var även 25 000 won fattigare (ca 150 sek). Därefter fortsatte shoppandet och jag hittade direkt till skoavdelningen och inhandlade ett par snygga läderpumps med, enligt mina preferenser, skyhöga klackar. Om man vill få ner priset på sina inköp är kontantbetalning att rekommendera. Jag anar att butiksinnehavarna kanske inte gör riktigt rätt för sig, men jag slapp undan något billigare i alla fall genom att räcka över några sedlar istället för mitt plastkort.

Nästa steg i förvandlingen från Veronika och Julia till två féer var att köpa någon slags klänning eller kjol. Vi gick till ett billigare varuhus, ADMC (eller något sådant heter det), och jag hittade i första butiken en passande klänning i rosa. I detta varuhus är det enklare att pruta, dock var jag inte riktigt på hugget, men fick ner priset med några 1000-lappar (koreanska) i alla fall. Vi gick tillbaka till Doota och avslutade shoppingen där. Efter vår 6-timmarsshopping tog vi varsin chai-thé på caféet FIKA (ni vet, ordet för kaffepaus på svenska) och jag måste säga att det var det godaste chai-théet jag druckit på länge! Det smakade precis som det ska göra. Mums! Efter fikastunden blev det hemgång och när jag somnade var hon redan 3 på natten...

Lördagsmorgonen tog sin början med ett möte med Business Ethicsgruppen i skolan. Vi möttes redan klockan 10 på morgonen och detta var första gången jag träffade en av de koreanska killar som var med i vår grupp. Dagen innan hade jag och Daniel suttit och skrivit vårt arbete. Koreanerna hade inte dykt upp och meddelade oss heller inte något. Inte heller hade de gjort det arbete vi hade bett dem om. Till i lördags hade killarna dock bidragit med något, om än dock de saker vi redan hade skrivit i vårt arbete dagen innan. Det mest väsentliga, att göra en stakeholderanalys, hade de inte gjort då de inte visste vad detta var. Denna anlays är en av de mest grundläggande analyserna under kursen, vilket ju var lite skrämmande att de inte hade snappat upp. Dock visade det sig att dessa killar inte brydde sig om ett högre betyg och att de faktiskt hade mailat läraren och bett om ett lågt betyg för att de inte tänkte närvara under kursen. De letar nämligen jobb... Nåja, trist att inte vi fick reda på detta! Jag tittade igenom deras arbete och frågade vad för källa de hade använt. Gissa om jag blev stum när det visade sig att det var Wikipedia!? Jag trodde att detta var en grundläggande kunskap... att Wikipedia inte är en källa att basera sina uppsatser på. Det roliga var att den här killen hade skrivit sin "thesis" (motsvarande C-uppsats misstänker jag) och även då använt sig av Wikipedia. Chockerande!

När Daniel anlände något sent tog han och jag ett gemensamt beslut och utvisade koreanerna från vår grupp. Att arbete tillsammans med dem kändes inte aktuellt längre och att dessutom bidra till deras betyg gynnar ju inte direkt oss. Baksidan med detta var att vi inte kunde göra några intervjuer med koreanska företag, men det var smällen vi fick ta. Hur om helst, vi skrev klart arbetet under lördagen och på kvällen var det halloweenfest som gällde!

Jag har ju engagerat mig i IBC, en festkommitté för internationella ekonomistudenter. Så festen på lördagen var anordnad av oss. I förväg hade vi sålt biljetter och hade sålt rätt många. Festen var belägen på Barfly som ligger i området Sinchon. Jag hade inte varit där tidigare men stället var helt okej. Min outfit blev snabbt populär och jag kände mig faktiskt helnöjd, om än dock lite galen. Några av mina vänner hade lite problem med att hitta festlokalen så när jag var på väg för att möta upp dem träffade jag på en blomförsäljande dam som utbrast "beautiful, beautiful" när hon såg mig. Att hon sa detta var ju lite lustigt eftersom jag såg rätt knäpp ut. Men det är ju bara att tacka och ta emot, eller hur?

Jag och den blomförsäljande damen

Jag och Veronika


Rasmus, jag, Matthieu och Tiffany

Festen var mycket lyckad. Det kom mycket folk och faktiskt inte bara studenter från KU utan även lite annat folk. Exempelvis gästade två herrar i 40-årsåldern vår fest. Bara genom att se dem dansa förstod de flesta av oss att de var finnar. Det visade sig att de var affärsresande och den ena hade både fru och barn men att de var ute på jakt efter varsin flicka. Usch! Jag tror dock inte att de lyckades med sin mission, tursamt nog.

Finnarna och landladyn på Crimson House
(ett annat "livingtel")

Tillsammans med Matthieu och hans två franska vänner drog vi vidare till vårt stammisställe LUV. Kvällen till ära spelade en känd DJ på LUV, dock märkte jag ingenting speciellt mer än att det var ovanligt mycket människor. Svenska Daniel som jag skriver arbetet i Business Ethics med kom också dit, vilket var kul! Kvällen avslutades på Goznos tillsammans med Ashely där jag och hon åt lite nattmat. En perfekt avslutning på en trevlig kväll! Taxichauffören som körde mig hem var en trevlig prick, även om vi inte förstod varandra så mycket så hade vi en rolig konversation med mycket skratt. Lost in translation med andra ord...

Nu är det vanlig vecka igen. Det är dags att börja plugga känner jag också. Jag har en rad grupparbeten framför mig och sen gäller det att börja plugga inför mina sluttentor också. Ledig är jag alltså inte. På fredag åker jag till nationalparken Soraksan tillsammans med Matthieu och Kiara. Det ska bli fruktansvärt skönt att lämna Seoul för en helg och andas lite frisk luft.

Jag hoppas att ni har det bra där hemma. Jag börjar faktiskt längta lite nu. Det är ju mindre än 7 veckor kvar på min Seoulvistelse... känns både tråkigt och rätt okej.

Kramar

Julia