Mätt och belåten

Efter ca 4 timmar grupparbete med Daniel och Adrian tog jag tid för lite självstudier. Dock måste jag dessvärre medge att min motivation inte är på topp. Nåja, nu är det knappt 4 veckor kvar på min vistelse så det gäller att ligga i. De närmsta tre veckorna kommer att ägnas åt att färdigställa grupparbeten och utöver det blir det tentaplugg som gäller. My god... Just det! Jag fick låna en strömsladd åt min dator av Daniel så länge. Förhoppningsvis löser det sig så att jag får en ny sladd. Aliza som köpte en MacBook Pro i Wien hade samma problem som mig och hon fick en ny sladd här i Korea. Jag hoppas att jag får samma behandling. Annars blir det dyrt... 699 kronor kostar det för en ny sladd. Dyrt!

Ikväll fick jag äntligen träffa Alex japanska pojkvän Ryoma som hälsat på henna här i helgen. Vi vandrade runt i Anam för att hitta en restaurang som serverade bbq (barbecue). Maria följde också med och vi hade i förväg bestämt ett ställe vi ville äta på men självklart var det stängt. Det är nästan alltid likadant. När man vill äta på en speciell restaurang är den stängd. Typiskt! Vi letade runt lite och hittade efter ett tag en restaurang som verkade serverade bbq. Det enda problemet var att ingen av oss är speciellt duktiga på koreanska och personalen förstod ingen engelska. Som tur var fick vi hjälp av en korean som var gäst på restaurangen. När hon förklarade att stället endast serverade "testines" (inälvor) fegade vi ur och bytte ställe. Vi hittade rätt snabbt ett "riktigt" bbq-ställe som verkade trevligt. Maten var supergod och vi blev verkligen rejält mätta. Dessutom var det inte speciellt dyrt (ca 10 000 krw per person för bbq, ris, soju, öl och cider). Snäll som han var så betalade Ryoma middagen för oss alla med invändningen "I work, you are students. Let me pay".

Det är ganska vanligt här i Korea, att de som jobbar bjuder, vilket för mig som svensk känns lite udda. Hemma i Sverige är jag ju van vid att man oftast delar notan lika eller att var och en betalar för det den har ätit. Jag vet inte vad jag föredrar egentligen. På något sätt tycker jag om att betala för mig själv, det känns liksom som att jag då "gör rätt för mig" om ni förstår vad jag menar? Samtidigt känns det onödigt att argumentera om någon väldigt gärna vill betala rubbet. Dilemma!

Hur som helst så kan jag verkligen rekommendera bbq-restaurangen för er som har vägarna förbi Anam. Vad stället heter vet jag inte, men jag kan absolut försöka ge en vägbeskrivning!

Nu blir det dags för lite mer plugg innan jag går och lägger mig.

Kramar

Julia