Tänkte att ni kanske är lite nyfikna på hur min helg har varit och hur min halloweenkostym blev? Här kommer alltså berättelsen om mitt första halloweenfirande! I mitt senaste inlägg var jag på väg ut för att möta upp Veronika. Tillsammans åkte vi till Dongdaemun för att shoppa halloweenutklädnader. Jag hade en tanke om att klä ut mig till sjöman/"sjökvinna" eftersom jag har en passande klänning i min garderob. Det enda som behövdes var ju i stort sett en vit sjömanshatt och en så kallad "gnuggis" (en låtsastatuering som man gnuggar fast på huden och som sedan försvinner efter ett par dagar). När vi kom fram till Dongdaemun och började letandet efter en butiken med utklädsel och attiraljer visade det sig att den redan hade stängt. För att få upp humöret lite gick vi till varuhuset Doota och fick i oss lite energi. Veronika i form av en sen middag och jag i form av en grapefruktjuice. Sedan började tokshoppingen!
Vi tog oss ner till våningen under restaurangvåningen. Där fick vi syn på en butik full av peruker i alla möjliga färger. Jag som också hade haft en idé om att klä ut mig till en fé à la Tingeling dirigerade om mina planer på sjökvinna till fé! Veronika hakade också på idén och när vi lämnade butiken hade vi varsin rosa peruk med oss och var även 25 000 won fattigare (ca 150 sek). Därefter fortsatte shoppandet och jag hittade direkt till skoavdelningen och inhandlade ett par snygga läderpumps med, enligt mina preferenser, skyhöga klackar. Om man vill få ner priset på sina inköp är kontantbetalning att rekommendera. Jag anar att butiksinnehavarna kanske inte gör riktigt rätt för sig, men jag slapp undan något billigare i alla fall genom att räcka över några sedlar istället för mitt plastkort.
Nästa steg i förvandlingen från Veronika och Julia till två féer var att köpa någon slags klänning eller kjol. Vi gick till ett billigare varuhus, ADMC (eller något sådant heter det), och jag hittade i första butiken en passande klänning i rosa. I detta varuhus är det enklare att pruta, dock var jag inte riktigt på hugget, men fick ner priset med några 1000-lappar (koreanska) i alla fall. Vi gick tillbaka till Doota och avslutade shoppingen där. Efter vår 6-timmarsshopping tog vi varsin chai-thé på caféet FIKA (ni vet, ordet för kaffepaus på svenska) och jag måste säga att det var det godaste chai-théet jag druckit på länge! Det smakade precis som det ska göra. Mums! Efter fikastunden blev det hemgång och när jag somnade var hon redan 3 på natten...
Lördagsmorgonen tog sin början med ett möte med Business Ethicsgruppen i skolan. Vi möttes redan klockan 10 på morgonen och detta var första gången jag träffade en av de koreanska killar som var med i vår grupp. Dagen innan hade jag och Daniel suttit och skrivit vårt arbete. Koreanerna hade inte dykt upp och meddelade oss heller inte något. Inte heller hade de gjort det arbete vi hade bett dem om. Till i lördags hade killarna dock bidragit med något, om än dock de saker vi redan hade skrivit i vårt arbete dagen innan. Det mest väsentliga, att göra en stakeholderanalys, hade de inte gjort då de inte visste vad detta var. Denna anlays är en av de mest grundläggande analyserna under kursen, vilket ju var lite skrämmande att de inte hade snappat upp. Dock visade det sig att dessa killar inte brydde sig om ett högre betyg och att de faktiskt hade mailat läraren och bett om ett lågt betyg för att de inte tänkte närvara under kursen. De letar nämligen jobb... Nåja, trist att inte vi fick reda på detta! Jag tittade igenom deras arbete och frågade vad för källa de hade använt. Gissa om jag blev stum när det visade sig att det var Wikipedia!? Jag trodde att detta var en grundläggande kunskap... att Wikipedia inte är en källa att basera sina uppsatser på. Det roliga var att den här killen hade skrivit sin "thesis" (motsvarande C-uppsats misstänker jag) och även då använt sig av Wikipedia. Chockerande!
När Daniel anlände något sent tog han och jag ett gemensamt beslut och utvisade koreanerna från vår grupp. Att arbete tillsammans med dem kändes inte aktuellt längre och att dessutom bidra till deras betyg gynnar ju inte direkt oss. Baksidan med detta var att vi inte kunde göra några intervjuer med koreanska företag, men det var smällen vi fick ta. Hur om helst, vi skrev klart arbetet under lördagen och på kvällen var det halloweenfest som gällde!
Jag har ju engagerat mig i IBC, en festkommitté för internationella ekonomistudenter. Så festen på lördagen var anordnad av oss. I förväg hade vi sålt biljetter och hade sålt rätt många. Festen var belägen på Barfly som ligger i området Sinchon. Jag hade inte varit där tidigare men stället var helt okej. Min outfit blev snabbt populär och jag kände mig faktiskt helnöjd, om än dock lite galen. Några av mina vänner hade lite problem med att hitta festlokalen så när jag var på väg för att möta upp dem träffade jag på en blomförsäljande dam som utbrast "beautiful, beautiful" när hon såg mig. Att hon sa detta var ju lite lustigt eftersom jag såg rätt knäpp ut. Men det är ju bara att tacka och ta emot, eller hur?
Jag och den blomförsäljande damen Jag och VeronikaRasmus, jag, Matthieu och Tiffany Festen var mycket lyckad. Det kom mycket folk och faktiskt inte bara studenter från KU utan även lite annat folk. Exempelvis gästade två herrar i 40-årsåldern vår fest. Bara genom att se dem dansa förstod de flesta av oss att de var finnar. Det visade sig att de var affärsresande och den ena hade både fru och barn men att de var ute på jakt efter varsin flicka. Usch! Jag tror dock inte att de lyckades med sin mission, tursamt nog.
Finnarna och landladyn på Crimson House
(ett annat "livingtel")
Tillsammans med Matthieu och hans två franska vänner drog vi vidare till vårt stammisställe LUV. Kvällen till ära spelade en känd DJ på LUV, dock märkte jag ingenting speciellt mer än att det var ovanligt mycket människor. Svenska Daniel som jag skriver arbetet i Business Ethics med kom också dit, vilket var kul! Kvällen avslutades på Goznos tillsammans med Ashely där jag och hon åt lite nattmat. En perfekt avslutning på en trevlig kväll! Taxichauffören som körde mig hem var en trevlig prick, även om vi inte förstod varandra så mycket så hade vi en rolig konversation med mycket skratt. Lost in translation med andra ord...
Nu är det vanlig vecka igen. Det är dags att börja plugga känner jag också. Jag har en rad grupparbeten framför mig och sen gäller det att börja plugga inför mina sluttentor också. Ledig är jag alltså inte. På fredag åker jag till nationalparken Soraksan tillsammans med Matthieu och Kiara. Det ska bli fruktansvärt skönt att lämna Seoul för en helg och andas lite frisk luft.
Jag hoppas att ni har det bra där hemma. Jag börjar faktiskt längta lite nu. Det är ju mindre än 7 veckor kvar på min Seoulvistelse... känns både tråkigt och rätt okej.
Kramar
Julia