Avresan mot Osaek tog sin början i fredags. Innan dess stressinhandlade jag vantar och en hoodtröja, vilket i efterhand visade sig vara en klok idé. Jag och Matthieu tog oss tillsammans till Seongnae station där vi mötte upp Kiara. Bussbiljetten till Osaek gick på 16 400 won och resan tog ca 2,5 timmar dit. Vi bodde på ett litet motell, ytterst sparsamt inrett. Vi delade rum alla tre och för två dagar var den totala kostnaden 80 000 won (ca 480 sek). Rummet var traditionellt koreanst med madrass på golvet.
Middagen intog vi på en lokal restaurang. Det blev bulgogi med tillbehör mestadels bestående av bergsväxter. Helt okej. Efter middagen gick vi och la oss för att orka upp klockan 6 morgonen därpå.
Vi vaknade upp vid 6 på lördagsmorgonen men bestämde oss för att sova en halvtimme ytterligare. Sen blev det brått. Till frukost blev det bibimbap. Lustigt att äta ris på morgonen, men man får ta seden dit man kommer helt enkelt. Och att ladda upp med kolhydrater inför en vandring är inte heller någon dum idé. Efter frukosten köpte vi lite färdkost bestående av choklad och vatten. Sen påbörjade vi vår vandring. Vi började med Biryong Falls-leden och kikade på ett vattenfall. Sträckan var totalt 2,4 km. Därefter började den riktiga vandringen. Till att börja med var vi tvungna att ta oss till Osaek-leden vilket bara det tog ca 30 minuter. När vi kom fram till ledens början mötte vi en av naturresarvatsvakterna. Han varnade oss och sa att vi i våra jeans och dåliga skor (jag hade mina "vandringsskor" så jag tror inte att han syftade på mig) skulle få problem. Klockan var nästan 10 när vi började vandringen och enligt mig var den här "bergsbestigningen" bra mycket jobbigare än Halla mountain. Osaek-leden är kort men brant, totalt 5 km är det upp till toppen. Längs hela vägen mötte vi hajkare med riktiga vandringsskor, vandringsstavar och vindbyxor som sa att vi aaaaaldrig skulle klara oss till toppen.
Efter första kilometern kände jag nästan för att ge upp. Vi var alla väldigt utmattade och det värkte under fötterna på stackars Matthieu som bara hade på sig tunna sneakers. Det blev många pauser längs vägen upp till toppen och efter ca 4 timmar var vi äntligen uppe. Det kändes fantastiskt att komma upp efter en så krävande vandring. Det blåste rejält på toppen och som de hade sagt så var det väldigt kallt att stå där i jeans. Vi knäppte lite kort och tog oss sen ner till ett basläger för att köpa mer vatten och även ficklampor. Sedan började vandringen neråt.
På vägen ner valde vi en annan lite längre led. Den skulle vara något mindre sluttande och inte lika krävande som den vi hade tagit på vägen upp. Eftersom Matthieu hade så ont i både ben och fötter så kändes det bäst att ta en lättare väg. Det blev dock en del klättrande och klagande... Kiara och jag höll dock god min i princip hela vägen ner. De sista två kilometrarna kom ficklamporna väl till hands, det blev nämligen kolsvart. När vi kom fram till baslägret kunde vi andas ut. Att vandra i mörker över stock och sten där det dessutom finns farliga djur kändes inte så tryggt.
Vi tog en taxi tillbaka till Osaek och åt middag på samma restaurang som föregående dag. Efter middagen gick Kiara och jag till ett klassiskt "Jingjibang" (koreanskt spa). Att gå på ett koreanskt spa var en upplevelse i sig. Spa:t var uppdelat i en avdelning för kvinnor och en för män. Dessutom fanns det en gemensamt bastuanläggning. I de separata avdelningarna fanns det en mängd pooler med olika tempererat vatten. Alla gick omkring nakna utan att skämmas. De västerlänningar som fanns i spa:t, inklusive mig, var blyga i början men kastade efter ett tag iväg handduken. Att gå omkring spritt språngande naken hör ju inte till vanligheterna i Sverige direkt.... men jag är väl inte så jättepryd egentligen. Efter att ha badat gick Kiara och jag till den gemensamma avdelningen. Där hade alla på sig shorts och t-shirts som man fick låna av spa:t. Vi provade massagestolar och bastu. Härligt efter en dags tuff vandring! Totalt vandrade vi ca 17,6 km.
Idag tog vi sovmorgon och vaknade vid 10. Vi gick och åt lunch och tog därefter bussen tillbaka till Seoul. Resan tillbaka tog längre tid än vad det gjorde på ditvägen. Jag antar att många helgfirare är på väg hem på söndagar så det var väl inte speciellt märkligt egentligen. Nu är jag tillbaka i Seoul och nästa vecka ser ut att bli stressig. Det är både internationell festival där vi visar upp våra respektive länder, skolarbeten samt besök från Sverige. Det sistnämnda blir förhoppningsvis inte så stressigt, men det innebär ju begränsad tid över till plugg.
Hoppas ni har det bra där hemma.
Kram
Julia
Men vad duktiga ni är! Själv har jag varit på spa på Smögens Havsbad med Frida Mia och Meri.
SvaraRaderaHelt underbart.
Mamm